Loiredalen bjöd på möten med stolta och affärsdrivna lantbrukare

Frankrike är ett blomstrande matland i mångas ögon. Här finns en regional matkultur och stolta livsmedelsproducenter med nära relation till konsumenten. De kulturella och sociala aspekterna av maten och måltiden är djupt rotade och tar tidigt plats i medvetandet hos den franska befolkningen. Till exempel används matkultur som ett pedagogiskt verktyg i skolmåltider där skolelever tidigt får lära sig om olika regioners mat.

Denna studieresa är finansierad av Axel Adlers fond år 2023.

Frankrike har varit drivande i utvecklingen av EUs skyddade beteckningar: SUB – skyddad ursprungsbeteckning, och SGB – skyddad geografisk beteckning. Dessa påträffas oftast under benämningen AOP/AOC i Frankrike och är viktiga verktyg för att stärka positionen av jordbruks- och livsmedelsprodukter av hög kvalitet, samtidigt som de bidrar till att bevara produktion och arbetstillfällen på landsbygden. Näst efter Italien är Frankrike det land som erhållit flest skydd. Kännedomen om hur beteckningarna kopplar till kvalitet och geografisk plats är jämförelsevis hög bland franska konsumenter.

Vi var tre personer som gav oss i väg på en gemensam studieresa med målet att lära och inspireras av detta komplexa matland, och möta de aktörer och entreprenörer som utgör systemets drivande motorer. Vi valde att ta vår utgångspunkt i Loiredalen och Tours för att lära oss mer om olika samverkansmodeller bland småskaliga livsmedelsproducenter.

Under tre dagar i september 2023 fick vi, bland annat med ledning av Interreg-finansierade Bienvenu à la fermes fina och väl uppdaterade sammanställning av producenter i Loire, möjlighet att besöka olika typer av producenter av vin, getost, charkuterier och även forskaren Loïc Bienassis i House of Gastronomic Cultures i Tours. Härigenom kom vi också i kontakt med olika producentkooperativ, och vi mötte företag som valt någon av de särskilda företagsformer för jordbrukare, till exempel GAEC – ett slags minikooperativ. Vi besökte också flera entreprenörer som valt att gå egna vägar och stå utanför de olika samverkansformerna.

Fransmännen är mer traditionsbundna då det kommer till matval, jämfört med svenska konsumenter som i högre grad tenderar att välja mat baserat på individuella preferenser. Samtidigt finns här en paradox – de franska snabbmatskedjorna har stark tillväxt, fransmännen älskar pizza och Frankrike är det land i Europa som har flest McDonaldsrestauranger. Nödvändiga effektiviseringar i både odlingsoch förädlingsled gör den franska maten mer anonym.

Till någon del bekräftades vår, kanske aningen romantiserade, bild av en småskalig producentmarknad med starka nätverk och nära relationer med kunder och olika kanalutbud i närområdet. Vid våra besök såg vi goda exempel på hur producenter organiserar sig för att gemensamt marknadsföra sin regions specialiteter i kombination med måltidsturism och besöksnäringstjänster. Men oundvikligen vittnade flera av företagarna vi mötte också om svårigheter vi känner igen från Sverige såsom utmaningar i att behålla sin konkurrenskraft, pågående storleksrationalisering, utmaningar att ställa om inför klimatförändringar, svårigheter kring ägarskifte och branschens attraktionskraft framstår som ödesfrågor också i Frankrike.

Det är förstås många faktorer som lett till Frankrikes position som matland och matdestination. Att hantverksyrken, dit mindre livsmedelsproducenter hör, juridiskt och skattetekniskt har lite andra villkor än i Sverige, kan också ha bidragit till utvecklingen, liksom att småskaliga livsmedelsproducenter under vissa förutsättningar kan ges förmånliga lånemöjligheter med lägre ränta och krav på säkerhet.

Vi representerar olika delar av den svenska livsmedelskedjan – industri, utbildningsväsende, och branschorganisation. Vår förhoppning är att våra erfarenheter ska komma till nytta i vårt arbete för primärproducenter och förädlare i Sverige.

Insikter vi tar med oss:

– Då det gäller småskalig livsmedelsproduktion är stödorganisationer inom både rådgivning för odling, produktion och förädling mer utbyggda, och till större del finansierad av offentliga medel. Dessa har dessutom ett tydligt uppdrag att marknadsföra måltidsturism och regionala producenter. Mindre producenter kan på ett effektivt sätt nå ut till en stor marknad.

– Det råder en stark regional identitet i Frankrike när det kommer till matval. Franska producenter är skickliga på att ta till vara detta och på att marknadsföra sina naturgivna förutsättningar för kvalitetsprodukter. Man når konkurrensfördel genom att samarbeta inom sina respektive SUB/SGB kring till exempel kompetensutveckling och marknadsföring.

– Vi fann jordbanken (Terre de Liens), med 14 000 medlemmar, vara en nytänkande och intressant modell för att släppa in nya aktörer och riskkapital på marknaden och styra inriktningen mot olika produktionsmål.

– Vi fick en lite mer nyanserad bild än den vi hade med oss kring fördelar och nackdelar med att vara del i en GAEC. GAEC är inte lösningen för alla, men kan vara en bra företagsform för familjejordbruk och ägarskiften med länge tidsplan.

– En viktig insikt är att vi har mycket att vara stolta över även i Sverige. Svenska producenter går inte av för hackor. Det finns många duktiga mathantverkare som utan tvekan är jämförbara med sina franska kollegor. Här skulle vi i Sverige ta efter och i större utsträckning slå oss för bröstet och visa att vi är stolta över den utveckling vi sett de senaste tio åren.

Text:
Karin Arkbåge, projektledare Livsmedelsforskning, Lantmännen central FoU
Viktoria Olsson, Programområdesansvarig Gastronomiprogrammet och Magisterprogrammet i mat- och måltidsvetenskap, Högskolan Kristianstad
Anna Kaijser, Branschansvarig LRF Lokal mat & dryck, Lantbrukarnas riksförbund